Sabbater
Det finns, som jag nämnt tidigare, åtta sabbater inom Wicca.
- Yule (vintersolståndet)
- Imbolc
- Ostara (vårdagsjämningen)
- Beltane
- Litha (sommarsolståndet)
- Lughnasadh
- Mabon (höstdagsjämningen)
- Samhain (då man gläds av naturens cykel av tillväxt och död tillsammans med Gudens färd genom årshjulet; wiccanska nyåret)
Bakgrund
Sammanlagt finns det åtta sabbater, fyra större och fyra mindre.
De större är Imbolc, Beltane, Lughnasadh och Samhain vilka har sin härkomst i den keltiska tron.
De mindre (Yule, Ostara, Litha och Mabon) är antagligen äldst. Dessa grundas på solens läge i förhållande till jorden.
Som ni förstår tillkom dessa högtider långt innan den kristna tron tog sin början, wicca har alltså inte "härmat" kristendomen på något sätt, vilket många tyvärr verka tro. Wicca har hämtat sina högtider från gamla hedniska religioner som kelterna, dessa är även sammanlänkade med Wicca på flera sätt fast det tänkte jag inte ta upp här.
Wicca anses dessutom vara den första religionen som firar alla åtta högtiderna.
Yule
Vintersolståndet, årets kortaste dag respektive längsta natt.
Man firar Gudens, d.v.s. Solens, återfödelse av Gudinnan. Ljuset kommer åter. Här kan ses likheten med kristendomens födelse av Jesubarnet.
Ur rituell synpunkt firar man alltså ljusets återkomst, solens pånyttfödelse.
Imbolc
Våren är på väg, ljuset och värmen börjar återvända.
Kelterna firade gudinnan Brighid under denna högtid. Hon är en trefaldig gudinna och står för poesi, helande och smideskonst.
Guden är nu en ung pojke.
Ostara
Vårdagsjämningen, den första vårdagen. Dagen och natten är nu lika långa, ljuset och mörkret är lika.
"Ostara", som ord, kommer från den germanska gudinnan Eoster.
Guden är nu en ung man.
Flera symboler, t.ex. ägget, björkriset och haren tillhör den här högtiden. Även här kan man se likheten med den kristna högtiden påsken. Engelska ordet för påsk, easter, kommer förmodligen också från Eoster.
Beltane
Dagarna är nu längre och ljusare. Kelterna ansåg detta vara början på sommarhalvåret.
Guden och Gudinnan förenas, och Gudinnan blir havande.
Nu når solen och jorden, d.v.s. Guden och Gudinnan, sin fulla styrka och blomstring.
Litha
Sommarsolståndet, årets längsta dag.
Man samlar ofta in örter och andra växter för torkning.
Årshjulet vänder nu och mörkret återkommer.
Lughnasadh
Skördetid. Ordet "Lughnasadh" betyder festen för guden Lugh, även denne en keltisk gudom. Han stod för eld, sol och hjältedom. Nu firade kelterna sin skördefest.
Guden offras nu för människorna och skörden. Men han lever även vidare, inuti Gudinnan.
Mabon
Höstdagsjämningen, hösten börjar och kylan återkommer. Även här firas att ljuset och mörkret är lika.
Skörden är nu bärgad och Guden påbörjar sin resa till dödsriket.
Detta är en tid för vila och meditation.
Samhain
Hösten börjar nu gå över i vinter, nätterna blir allt längre och naturen förbereder sig för den långa vilan.
Detta var kelternas nyår, början på vinterhalvåret. Årshjulet har nu vridit sig ett helt varv.
Guden når nu fram till dödsriket.
Slöjan mellan världarna, våran och dödsriket, är nu även som tunnast och det är en utmärkt tid att ta kontakt med de döda.
